Nytt år, nya möjligheter 2015

Det var väl sådär en evighet sedan jag bloggade sist. Men nu sitter jag här i sängen med min fina Mac och bara känner för det, att blogga alltså. Så då gör jag det. Ni (jag) ska få en update om hur mitt liv ser ut at the moment. So, here you go:
 
Tanis:
Hon är mitt allt, vi har fått en helt annan relation mot förut. Jag är glad att jag tog steget och att jag utifrån forskning och andras kunskap tar mig till nya höjder innom hästeriet. Vi klickertränar nu, grymt kul och lärorikt. Det är verkligen ett helt nytt träningssätt och det ger oss så mycket. Vi förstår varandra så bra genom detta. Den Akademiska Ridkonsten är något som ligger mig varmt om hjärtat nu. Jag suger åt mig allt jag kan samtidigt som Tanis och jag gör som vi alltid gör, vi gör det på vårat sätt. Naturlig utfodring är på topp också. Primero Total, Biopromin, Pao D'Arco, nässlor, nypon och ÄCV äts idag.
 
Civiltillstånd:
Dumpad! Nog för att det har gått några månader, visst, men jag mår fortfarande skit, punkt.
 
Jobb/plugg:
Arbetar mina sista dagar nästa vecka. Gillar verkligen jobbet men känner att nu är det dags för något nytt. På onsdag skriver jag in mig på en engelskakurs som ska ta mig längre i det språket. Efter det kanske det blir en djurhomeopatutbildning, hoppas på det iaf.
 
Boende:
Yes, jag bor hemma. Vem bor inte hemma föresten? Hemma är ju där man bor, oavsett om man bor själv i en lägenhet eller under en sten med ett gäng daggmaskar. Iaf så bor jag hemma hos mamma i uthyrningsdelen igen. Hoppas för allt i mitt liv att det blir ändring på det snart...
 
Mående:
Jadu, faktiskt helt okej under omständigheterna. Jag komer ihåg hur jävligt jag mådde förra året vid samma tid typ. Då hade jag ångestattacker varje dag och mådde allmänt skit. Men nu mår jag faktiskt ganske bra. Måste säga att det är tack vare mina älskade kompisar. Utan vänner är man ingenting. Friends are familiy that you choose!
 
 
Varsågod, mig själv, eller du som läste. En snabb update utan genomläsning, check efter stavfel eller omformuleringar. Fingrar som sladdar på tangenter helt enkelt. Och ja, jag MÅSTE BYTA DESIGN OCH HEADER, JAG SKÄMS!!!!
 
 
 

Läs och lär

Inlägget kommer ursprungligen från Emelies blogg www.libertyhorse.se som jag återigen läste idag på www.naturalponies.blogg.se. Har läst det förut men tycker att alla borde läsa det, så go ahead and read!





Bett är i grunden ett redskap som är gjort för att skapa smärta. Många människor tror att det inte går att hantera hästar utan att skada dem, att det då skulle bli farligt. Att använda bett har blivit en tradition och något som är självklart för det flesta. Alla gör det, och det har följt med oss enda sedan nybörjartiden.

 

Jag anser att det är okej att jobba med vissa obehag på hästen, till en gräns. Hur hästen upplever bettet går långt över gränsen till vad jag tycker är okej. Slit och ryck i munnen är självklart hemskt och det vet alla, men också den vanliga tygelkontakten och inbromsningarna skadar hästen, även om det såklart är i mindre utstäckning.

 

Själv har jag varit involverad i bett-debatten i flera år och har sökt mycket fakta kring ämnet. Till en början fanns det inte speciellt mycket forskning på vilka effekter bett hade på hästen, men med tiden kommer det ut mer och mer för allmänheten att ta del av. Själv är jag ingen veterinär och inget har jag hittat på själv, jag jobbar bara med att vidarebefodra fakta. Hur mycket jag än har sökt så har jag inte hittat något som säger emot de påståenden som skrivs ut här, men är självklart villig att ta del av sådan också ifall den nu finns.

 

Den största delen tryck som går från ryttarens händer till hästens mun landar på lanerna, benkanterna på sidorna emellan tandraderna. Detta område är vasst ben (Får du någon gång chansen att känna på en hästskalle, gör det!) och täcks med bara ett tunt lager tandkött fullt med nerver som är sammankopplade med resten av underkäken.

 

 
 
Mandibularis-nerven är den som är sammankopplad till bettets anläggningsyta, och är en del av hela ansikts-nerven ”nervus trigeminus”. Vid tryck eller slag mot dessa nerver så fortplantar det sig snabbt och går ut i resten av underkäken och huvudet. Det går att jämföra med som när vi människor får en ”kärringstöt” när vi slår i vår armbåge på ett visst sätt. En väldigt obehaglig och nästan elektrisk känsla, skillnaden är bara att det för hästen sker i dess ansikte.
 
 
 
 
Tryckskador på detta område är svåra och nästan omöjliga att hitta utan operation eller dissekering då de uppkommer under tandköttet där kött möter ben. Då betten(förhoppningsvis) är runda och inte vassa så gör de vid försiktig användning normalt ingen skada på ovansidan av tandköttet. Istället är det undersidan av tandköttet som tar skada när det trycks ner mot det vassa benet. När detta ställe får allvarliga skador kan det hända nervtrådarna där förstöras helt och aldrig växer ihop helt igen, vilket resulterar i att hästen blir för evigt "stum" i munnen. Men normalt blir hästen bara ”stum” av att undersidan av lanerna helt enkelt är så söndertrasat att tryck inte gör ont längre, nervtrådar som tillfälligt skadats med sedan läker igen. Detta läkande kan dock inte ske så länge hästen använder någon typ av bett, utan hästens mun måste vila helt.
 
 
 
 
 

Därför kan vanliga veterinärer eller hästtandläkere inte säkerhetställa att en hästs mun är frisk, det kan nämligen inte ses från ytan. Tandköttet och slemhinnorna har kroppens bästa och snabbaste läkningsförmåga vilket gör att synliga skador även läker väldigt fort. Det kan heller inte uppstå blåmärken eller svullnader då det bara är ett enda lager av tunn slemhinna som täcker benet vilket gör att sådana blödningar eller reaktioner inte har utrymme nog att utvecklas. Det finns heller inte tillräckligt med blodkärl i detta område som skulle kunna skapa synliga blåmärken som lyser igenom.

 

Många hästägare litar blint på folk de anställer, veterinärer, hovslagare och så vidare, men dessa är inte alltid så perfekta som vi gärna vill tro. Hästvärlden står fortfarande inför en stor utveckling och största delen vet väldigt lite om just arten häst och hur människans redskap faktiskt påverkar den. Vi använde från början våra redskap på hästar endast av själviska anledningar (jakt, krig, färdemedel) och tradition och brist på forsking har dragit med sig dessa till nutid.

 

Nerverna kan även ställa till med mer problem än så för hästen. Skador på dessa kan resultera i olika ticks och beteenden som liknar till exempel Headshaking SyndromeVi människor kan ha liknande sjukdomar och då beskrivs känslan av dessa ”nervryck” som knivhugg och elstötar.

 

Något annat som är väldigt vanligt på tamhästar är att de har bensporrar på lanerna. Vissa är stora och vissa är små, och de som är mindre är väldigt vanliga samtidigt som man inte alltid kan se dem från utsidan (I undersökningar har man kollat på döda hästkäkar från olika sortens hästar och fann att majoriteten av dem hade utvecklat bensporrar). Dessa uppkommer som reaktion på extrema skador som gått igenom hela vägen från metallen in till benet, ett extremt missbrukande av bettet.

 
 

Allt detta skapar självklart stor smärta hos hästen. En försvarsmekanism mot trycket mot lanerna är att hästen börjar fiffla med bettet, röra runt det, bita på det och så vidare. Vissa ryttare tror att detta är bra och att den gör så för att den ”jobbar rätt”, men sanningen är att det är på grund av smärta den vill undkomma. Att få tag i så det går att bita tag i bettet och hålla det där är verkligen det optimala för hästen då tänderna och käken är starka och det inte gör speciellt ont om ryttaren drar eller rycker i tygeln då. Många hästar kan ”ta bettet” när de sticker iväg (och ryttaren då i sin tur sliter) eller innan för att förbereda sig för smärtan som blir påföljden av en sådan handling. Att suga på bettet är lite samma sak. När hästen suger på det lyfter den upp bettet från lanerna och håller det i luften så att det inte ligger emot några känsliga områden. Det kan låta positivt att hästen avlastar sin mun, men egentligen är det väldigt negativt då det är som att hästen säger att det gör ont i munnen, ryttarens hand är för våldsam.

 

Annars kan hästen försvara sig med att gapa så att trycket hamnar på mungipor istället för tunga och laner, kasta upp huvudet, krypa bakom lod, inte öppna munnen vid tränsning och så vidare. Sorgligt nog brukar folk mest ignorera detta och istället sätta på nosgrimmor, hjälptyglar och tvinga på hästen tränset och stoppa in fingrarna i dess mungipor när det är dags. Ibland kan även människorna se det som att en nosgrimma hjälper hästen genom att hålla bettet stilla, men då tycker jag man bör fundera på varför hästen gapade eller fifflade med bettet från första början.

 

Förutom att orsaka lanerna skada så har även tungan en viktig del i detta.
Tungor kommer i alla tjocklekar och längder. Vissa är breda och vissa är smala. Vissa går över lanerna på hästen vid betsling, och vissa inte. Vanligt är att de gör det när de inte försöker skydda tungan, vilket då gör att det är tungan som kommer i kläm på ena eller båda sidorna när ryttaren drar i bettet. Lanerna är inte så väldigt vassa utifrån med ett lager tandkött över, dock tillräckligt vassa för att skapa smärta i tungan när den nyps mellan det och en bettet. Få hästar låter tungan ligga kvar på detta sätt med tanke på smärtan och drar då bak den eller trycker ihop den så att bettet istället ligger an mot lanerna. Ibland lägger de även upp tungan över bettet för att kunna göra av den någon stans, men när de gör det beror det oftast på att det sker slag mot gommen(2-delade bett eller stångbett med hög port) som hästen vill skydda.

 

 
 
 

Vid ryck och drag i bettet trycks tungan också till mitt på och skapar smärta även där. Som tur är så är tungan en levande, mjuk och väldigt flexibel muskel vilket gör att slag eller tryck mot den inte syns så fort bettet plockas ur munnen. Smärtan finns inte kvar så väldigt länge heller.
Vad som istället händer med tungan under bettet är att blodcirkulationen till den lätt stryps ifall ryttaren rider med konstant tygelkontakt. Tungan tappar känsel, vilket inte bara är obehagligt utan även ökar risken att hästen biter sig.

 

Förutom smärtan som uppstår över laner och i tungan så får hästen även problem med andningen. Konstigt tycker säkert de flesta, speciellt de som rider utan nosgrimma. Vad har andningsproblem och smärta i levande vävnad gemensamt?
När hästen får in bettet i munnen så tror kroppen automatiskt att det är mat på gång, och börjar försöka ”äta upp” och svälja bettet. Nu kan ju ingen svälja och andas på samma gång, och det betyder att så länge hästens matsmältningsreflexer är i gång och den försöker svälja ner detta, så kan den inte andas. Och när det inte går att svälja ner och stannar kvar i munnen uppstår även kräkreflexer hos hästen. Nu vet vi ju alla att hästar inte kan kräkas, men de får fortfarande samma känsla. Hästen kan även lyckas ta in luft i lungorna via munnen när de rör runt bettet, vilket är ytterst onaturligt för dem, och detta skadar också struplocket när det viker sig åt fel håll.
Hästen får då göra ett val: ”Ska jag fiffla med bettet för att undkomma smärtan det orsakar, eller ska jag andas? Jag kan inte göra båda.” En häst i full galopp tuggar alltså inte på bettet samtidigt, för den behöver syre vid sådan ansträngning.

 

Vart trycket från bettet hamnar är ju heller inte det enda viktiga. Folk är väldigt flitiga med att använda ordspråket "Bettet blir aldrig starkare än ryttarens hand", vilket är felaktigt. På de flesta engelskt ridna hästarna är det normalt att rida med 0,5 kg - 1,5 kg, vilket ger hästen 100kg tryck per kvadratcentimeter över tungan. Ännu mer över lanerna då det där blir tryckpunkter ifall de är blottade. Vid ett ryck i bettet går det lätt upp till 300kg/cm2 i hästens mun, och det gäller fortfarande bara vanliga tränsbett. Att bettet inte ger ett starkare intryck på hästen än vad det gör i ryttarens hand stämmer alltså inte, och överbevisas genom vetenskapliga experement. Detta går att återhöras i två av de länkade videoklippen av Nevzorov längst ner i detta inlägget.

 

Sammanfattningsvis så skadar bett hästen på flera sätt och orsakar onödigt lidande, som faktiskt även är olagligt. Även mjuk användning av milda bett skadar lanerna på hästen då dessa är såpass känsliga. Det finns ingen typ av tryckavlastande bett och inga anatomiskt formade bett, det enda som är bra för hästen är att rida utan bett. Bett av rep, läder och gummi påverkar hästen på samma sätt som dem i metall.

 

När vi nu vet hur bett egentligen påverkar hästen fysiskt ställs vi inför ett val: Ska vi ignorera detta för att kunna fortsätta tävla och leka vidare på vår häst av egoistiska anledningar, eller ska vi ta bort det och börja fundera över vad vi egentligen har för rätt att skada en oskyldig individ?

 

Att ge upp ridning på bett behöver inte betyda att man ger upp säkerheten. Visst har man inte samma tvångskontroll på hästen när man inte längre kan tillföra den stor smärta, men det är det verkligen rätt att göra så ändå? Hästar är stora djur och för att det ska funka mellan arten häst och människa måste vi lära oss att samarbeta. Då blir båda parter nöjda och speciellt hästen, våran vän som tillägnar nästan hela sitt liv åt oss. Dessutom brukar hästar med kommunikationsproblem och heta hästar bli mycket bättre vid bettlös ridning när de känner sig bekväma med situationen. Sedan kan man även tänka så att ifall hästen kan ledas i grimma, så kan den ridas i grimma. Kommunikationen och samspelet ska alltid tas med upp på ryggen, annars är man som ekipage ändå inte redo för att rida tillsammans.

 

Det finns många olika bettlösa träns och det finns alltid något för varje häst. Byt inte till mekaniska hackamore det första du gör och sedan ge upp för att din häst kanske ogillade det, utan börja med något mildare och enklare. Att rida bettlöst är inte bara mycket mer behagligt för hästen utan och säkrare i olyckssituationer och enklare för människan. Det går att binda upp hästen i det, man måste inte leta jättelänge för att hitta rätt huvudlag, man behöver inte skölja och värma några bett och vid fara kan man ta kontakt med hästen att skada den och utan att den kan komma undan signalen. Men självklart kan ju även bettlösa alternativ missbrukas så man får ha lite vett.

 

Ett motargument man stöter på ibland när man ratar bett och ställer sig bakom bettlöst är att ”Min häst tycker om bettet mer och går bättre”. Oftast har jag svårt att tro på det då det ofta verkar användas som en sista utväg för försöka att vinna en argumentation, men i vissa sällsynta fall kan det faktiskt vara det ryttaren tror. Då säger jag att det är ju klart att det ibland blir en omställning för hästen att byta från något den är van vid till något helt nytt med andra signaler. Det betyder inte att hästen gillar bettet utan helt enkelt att den bara inte tycker om att vara förvirrad. Då får man ta sin tid till en inlärningsperiod tills hästen lär sig och accepterar huvudlaget. Att hästens ridbarhet går ner kan jag dock hålla med om i vissa fall, det är vissa dressyrrörelser som kanske blir lite svårare att få till men då får man ställa sig inför om det är värtatt skada sin vän bara för att kunna ha kul och trixa med lite rörelser? Att hästen ska kunna flytta axeln perfekt eller få till en fin form på nacken lite enklare är knappast livsnödvändigt och något som slås ut totalt av forskningen som tyder på hur dåligt det är för hästens både fysiska och psykiska välmående. Dessutom är det heller verkligen inte omöjligt att utföra de vanliga dressyrrörelserna, och det finns många duktiga ryttare som har lyckats med det även vid ridning helt utan träns. Det handlar bara om träning och samspel.

 

Är du redo att ändra dig för din bästa vän?

 

Lite övriga länkar och videoklipp i ämnet som inte kommer från mig:
http://www.hauteecole.ru/en/anthology.php
http://www.djurensratt.se/sites/default/files/bettets-inverkan-pa-hasten.pdf
http://www.bitlessbridle.com/Article-8.pdf
http://happyhorsesbitless.com/2013/09/17/damage-by-the-bit/

http://www.hippson.se/artikelarkivet/utrustning/kopia-av-forskningskollen-hastar-far-munproblem.htmFilm:

http://equipage.se/index.php?option=com_k2&view=item&id=1167:ny-forskning-kring-bettets-påverkan&Itemid=98

http://www.thehorse.com/articles/27797/is-your-horses-bit-harmful-to-his-mouth

 

 

The Horse Crucified and Risen (Horse Encyclopedia) av Alexander Nevzorov (2004).

Från 24:40 i ”The Path of the Horse”


 Men efter allt detta kanske du ändå tänker: ”Jag tror inte på att bett skadar om man rider med mjuk hand. Jag tänker fortsätta med det.” Okej, men egentligen borde det inte vara avgörande. För ingen är en perfekt ryttare, ingen gör aldrig misstag och ingen rider alltid på helt lösa tyglar. Olyckor händer alltid, oavsett om de är medvetna eller inte. Ett ryck i munnen i hela hästens liv är ett för mycket. Tio, och bettet borde slängts för länge sedan. Vi vet hur extremt känslig hästens mun är och vilken stor smärta som skapas vid ridning och speciellt vid drag i tygeln, och det är inget som människan kan avgöra om den vill riskera. Hästen hade inte velat ta den risken. För om den nu ändå hade accepterat att ha bett i munnen och bli riden på lösa tyglar och på riktigt känslig hand så kan det hända något, och någon gång händer det att ryttaren tar i hårdare än menat. Hästen kan bli rädd så ryttaren kommer i obalans och drar till, hästen kan snubbla, hästen kan trampa på tygeln och hästen kan vara olydig medvetet. Inte ens i ett tomt ridhus är det säkert nog att rida med ett såpass farligt redskap. Det är inte att tänka på hästens bästa och det är heller inte värt det. 



Semester är det bästa som finns

Sitter i köket hos pappa, bloggar från datorn faktiskt. Dock är den seg som den segaste godisråtta. Ska snart äta lunch med pappa. Erik och jag kom hit igår, äntligen få vara på landet liksom. Klappa på Plutten och katterna, mata hönsen och prata med dem. Hönsen är sååå fina. Erik drog till gymmet nu men hämtar mig ikväll igen.
 
Fan, jag vet inte vad jag ska göra, vill bara ta mitt pick och pack och flytta härifrån. Jag känner mig liksom inte bekväm någonstans just nu. Erik flyttar, jag måste flytta hem, antagligen blir det box för Tanis i höst igen och det är botten, jobbet känns tråkigt och allt bara känns så jäkla rörigt.
 
FML!
 
 
Tur att jag har min pärla iaf, hon kommer alltid finnas vid min sida<3

Gaaaaaah

Vill verkligen blogga! Det är kul ju, men attans att jag inte pallar. Skulle datorn funka så skulle jag springa runt med kameran i högsta hugg hela dagarna(yeah, right) och peppra bilder(med min superavancerade rosa digitalkamera). Då skulle jag skriva inlägg efter inlägg och BYTA UT den fruktansvärda headern som jag haft i typ 5(?) år. 

Vill!


En superduperrandom bild på mitt lååååånga hår, love it!

Badkrukorna deluxe!

Erik, jag och Franco drog till Björklingebadet idag. Eftersom det var tillvarata så måååååste vi ju bada, jag har tjatat hela veckan på Erik. Så nu fick jag som jag ville. Dock kände ingen riktigt för att bada när vi väl lagt oss på stranden(gräset) och käkat. 

Det blåste lite så det blev inget bad. Dock var det riktigt mysigt att hänga lite i solen.

Snygga vi är:P





Löshoppning

Idag byggde Julle och jag fram en kombination med tre galoppsprång emellan. Samt att vi ställde upp två extra stöd som vi band rep mellan. 

Vi hoppade båda hästarna samtidigt. De taggade varandra och bjöd på både fina hopp och några luftsprång. Glada var dem över att få en uppgift samtidigt som de fick bralla loss om de ville. 

Tanis var osäker i början, kom in först men stannade upp tills Ljompa hoppade förbi. Då hoppade hon med. Sista hoppet flöt på riktigt fint då båda hästarna lyfte på benen och tog riktiga språng. 

Tanis valde några gånger att väja åt sidan och springa runt istället men då släppte jag trycket och la focusen på Ljomi istället. 

Tanis var så snygg där hon sprang runt. Olivia kommenterade också att hon såg ut som en arab. När hon travar med lyft svans och nacken höjd. Snygga häst!

Med solen i ögonen och ett försök till att samtidigt driva på hästarna blev bilderna lite sådär:P





















Dagens ridtur med bästis













Promenad med två ponnysar

Tog med båda hästarna på en promenad idag. Tanis gick på bra på gruset, på bortvägen är hon alltid uttråkad och stannar hela tiden medan hon piggnar på på hemvägen. Ljompa tyckte tvärtom, allt var skoj på bortvägen men han ledsnade på hemvägen. Knas:P

Fick mig ett ordentligt träningspass likaså hästarna. Gick längs med några fält i hööögt gräs. Typ 80 centimeters gräs, hej workout! Travade en bit också, var andfådd i en kvart efter.

 Vi hann nästan hem innan regnet. Tanis såg ledsen ut som vanligt när det regnar, böjer nacken och kryper ihop i steget. Ljompa brydde sig inte ett dyft såklart. 

Mysigt var det iaf att hänga med båda pollarna:)



















Frukost är bäst med häst

Malin och jag hade trappor precis vid stallet så frukosten spenderades i helgen med pollarna. Poppis vart vi ju, Ljompa skulle promt prassla på allt och nästan välta mig i sin iver. Tanis fick klistund och som tack fick jag en nerdreglad tröja. Vit tröja, tackar!








I love shopping so bad

Gick på stan idag och kollade på rean. Sämst i hela världen på att hålla i pengarna så gick det åt lite. Köpte fina grejer så det gjorde ju inget, ellerhur(A)

En tight jeansskjorta har jag velat ha länge, ynka 95 riksdaler fattigare nu!

Lyckan när H&M fått in tigerbaddräkten, jag provade den och jag köpte den, punkt slut.

Oversize, svart OCH fransar, jag menar, hej du är min!

Till ett par shorts, hur piffig som helst jao.

Oj vilken skarp och fin bild. Men brillorna är to die for, love em!



Markträning, ridning och verkning

Det var underbart att komma ut i hagen idag. Tanis och Ljompa stod och kliade på varandra med Dussan bredvid i sin ruta och Sky och Otto på andra sidan. Härligt när dem står tillsammans:)

Efter hon fått sin mat fick hon gå ut på baksidan och beta som vanligt. Hon vill ALLTID gå in i Filippas hage då den alltid är öppen. Jag hämtar ut henne alltid direkt och stänger den grinden. Idag styrde hon stegen ditåt men jag sa nej och då gick hon förbi. Tror hon börjar snacka lite svenska alltså:P

Hämtade sedan halsringen och kopplade henne. Skrittade på volt några varv på banan innan jag släppte henne igen och plockade fram bommar och en tunna. Hon rullade sig ordentligt. Skulle vilja ha en sandhög i hagen som hon kunde rulla sig i. Men det känns bra att hon kan göra det på banan typ varje dag iaf.

Knöt på grimman och gick sedan bommar, i skritt och trav. Provade lite sideways med bara repet, funkade relativt bra. Stod även nära tunnan och gick lite över den. Kul! Lallade runt lite och hade superkul, tyckte jag, men tydligen hade hon tröttnat, som vanligt. 

Jag knäppte abrupt av linan och sjasade iväg henne. Jag blir så trött på att hon aldrig ens kan prova något nytt innan hon bestämmer sig för att det är tråkigt. Satt mig på pallen och tjurade. Plötsligt hör jag steg bakom mig och en mule mot min rygg. Nu bad hon om ursäkt. Sedan satt vi sådär en stund, hon somnade och lutade huvudet mot min axel eller mitt huvud och jag glömde genast bort att jag varit grinig på henne. 

När hon vaknat igen gick hon och betade. Jag tog på mig hjälmen och satt på henne halsringen igen. Vi gick till pallen och jag frågade om jag fick sitta upp. "Självklart, jag står ju här helt stilla." Red runt lite, tog bommarna i skritt och trav. Travade runt lite och svängde runt i skritten. Hon var nöjd, men inte thrilled när Ljompa stod på andra sidan staketet så jag hoppade av. 

Köpte en godisslicksten igår och jag kan säga att det har aldrig gått så bekymmersfritt och snabbt att verka min ponny! Stod som fastdjuten i backen och lyfte knappt hovarna men när hon väl lyft fick jag hålla dem hur länge jag ville. Godis plus nya handskar och ny rasp gjorde susen!




Tanis fina hovavtryck.





Dagens Tanis

Shoppade rejält på Hööks idag med Julle. Visar senare, men Gud vilka fina prylar jag kom till stallet med!

Ljompa hade rymt in till Tanis, trots det fick jag leta efter henne. Idag ville hon helst beta vidare, inte skynda sig iväg som jag ville, men hon följde glatt med när jag knutit fast grimman. Hoppade över ett av hindren också, kul tyckte hon.

I stallet fick hon mat och en snabb avborstning. Kratsade hovarna och såg att sidostrålfårorna fått lite röta i fram så sprayade dem när vi skulle ut i hagen igen. Vi gick ut på banan och hon fick trava några varv åt båda hållen. Hon var pigg men när jag bad om mer sa hon nej. Latmasken:P

Gick sedan ut i vinterhagen och tränade på lastpallen. Hon har skrapat på den två gånger men idag tog hon stöd, ställde sig och trampade igenom en planka. Lyfte ur hoven och gick över pallen, dock slant hon i bak. Haha, jag blev skitbervös för att hon skulle fastna och få panik, men icke! Dock ska pallen tas bort och ersättas med en hel och fräsch!

Släppte henne sedan i corallen och lät henne beta en stund medan jag kollade Facebook i gräset:P Ställde mig sedan upp och plockade upp sticken. Jobbade runt i skritt och motvillig trav, skulle behöva utöka corallen så att hon slipper samla sig så mycket i traven. Gjorde varvbyten och i halterna slängde jag runt sticksnöret på henne, ingen reaktion som vanligt.  Provade sedan att flytta framdelen och det gick bra! Första gången med stick och utan lina. Kopplade på repet och flyttade även rumpan.

Traskade några vändor på grusvägen innan vi gick tillbaka till stallet. Härlig dag med min fina lilla häst.











Den där bruna luddiga

Kände mig precis som i tisdags, om inte värre idag när jag kom till stallet. Hittade henne betandes mellan björkarna. Hon tittade upp på mig men klargjorde att jag inte var intressant. "Lämnat mig igen, hur tänkte du nu?!" Jag satt mig på rumpan och andades in sommaren, lyssnade på träden som susade och slappnade av. Men jag var fortfarande inte förlåten. Väntade ännu en stund. Rörde henne inte en gång under den här tiden, det hade jag inte fått tillåtelse till. Till slut vände jag och gick mot grinden, då hör jag hur hon kommer efter. Jag stannade upp och hon buffade på mig och sa "kom nu så går vi."

När vi stängt grinden efter oss ville hon beta. Hon rörde inte en min när jag frågade om vi skulle gå till stallet. "Nu tänker jag beta precis så länge jag vill, tro inte att du kan komma här och ställa krav när du lämnat mig!" Men till sist ville hon följa med och vi gick in i stallet och myste en stund samtidigt som hon fick sin mat.

 Tips, blanda inte päron och vindruvor, ge inte när det blåser och håll dig på avstånd! Hon slafsade ordentligt samtidigt som det röck till i dörren av vinden, det resulterade i ett nersölat golv, täcke(som jag satt på i bara de blöta strumporna, måste skaffa nya stövlar), stövlar och tre centimeter från att få allt över mig. Mums!

Öppnade sedan dörren och släppte ut henne på baksidan. Slängde på mig fleecetäcket(efter att ha sölat av det värsta) och gick ut jag med. I regnet satt jag sedan under den stora asken och tittade på Tanis. Hon busade omkring, snackade med grabbarna på andra sidan staketet, rullade sig, betade och kom gång på gång fram till mig för att berätta att hon verkligen godkänt min ursäkt och för att säga att det var mysigt när jag satt där och höll henne sällskap.

Älskade häst!

Gammal bild från förrförra vintern. Lågt sittande grimma med nosludd, lindade ben och boots, charmigt:P



Midsommrisch

Glad midsommar på er guys! Jag har haft en grym helg i Smålandet. I torsdags efter jobbet roadtrippade Erik, jag Oli och Hanna ner till Odensvi och stugan. När vi vaknade dagen efter hämtade vi Kim. Själva midsommarafton bestod alltså av bilkörning(svårt att hitta när alla gapar olika vägar), mathandlande(Erik och Kim flamsar runt överlyckliga över att återförenas medan vi andra leker vuxna och drar runt med kundvagnen), matlagande(kokade typ hundra potatisar), firande i finkläder nere vid sjön(vann alla priser, plus njöt av den lilla värmen vi fick på hela dagen), åt mat(myyyycket mat, plus att jag höll tal), glassätande(slutade i glasskrig med en tjurig Emilia), en springtur(mycket bra ide' att dra på löpardojjor och pjamasshorts och vingla ut i skogen själv) plus massor med alkohol hela dagen i goda vänners lag. 

Igår hann vi med att fiska också(mört var poppis), träffa mamma och Benny som kom hem(Oli nervvraket), äta maaaat och kollat fotboll och gosat i stugan. 

Nu är vi hemma igen. Haft en helt grymt nice helg, love my friends! 













Gårdagen

Kände mig riktigt dum igår. När jag gick ut i hagen för att hämta Tanis sprack jag nästan av längtan. Jag blev så lycklig när jag såg henne stå bortom däckhindret och beta. När jag ropade på henne tittade hon upp och med spetsade öron kom hon mot mig, tills hon kom på att jag lämnat henne i fyra dagar. Då stannade hon och betade. Fick väldigt dåligt samvete, speciellt när jag ska bort i midsommar också. 

Satt mig i gräset en bit ifrån henne och bad om ursäkt. Hon betade närmare och närmare tills hon godkände min ursäkt och vi gick till grinden. I stallet fick jag borsta lite. Becky hade badat henne så hon var väldigt blank och fin. 

Sedan fick hon första dosen Gras och Cuprum. Flätade in en påse Cuprum i manen också. Tyckte till och med att det blev snyggt, om man inte såg påsen då:P

När hon slafsat i sig allt i hinken gick vi upp till skogshagen. Hon tyckte att det var en helbra ide'. Stod nöjt och betade av det höga gräset. Mums! 

Tog några vändor på grusvägen efter, alltid lika uppskattat(A). När jag släppte ut henne igen erkände hon att hon saknat mig med. Hon kliade och ville gosa lite.:)













RSS 2.0