Akademisk ridkonst nästa?!
Många av dem "naturliga" bloggarna som jag följer har fastnat för AR, akademisk ridkonst. Jag läser även två bloggar spm är renodlade inom ämnet. Tycker att det är en intressant träningsmetod då den understryker att dressyren ska vara till för hästen, och inte tvärtom som det är i den klassiska dressyren.
Jag gillar inte allt, speciellt inte dem skarpa betten men det finns ju även ett superbra allternativ, kapsonen. Är i skrivande stund faktiskt sysselsatt med att göra en alldeles egen nämligen. Men mer om det en annan dag.
Idag gick Tanis och jag genom stallet och in i ridhuset. Först fick hon gå löst en stund och kolla runt lite innan jag knöt på snörena. Hade den svarta grimman med extraknutar och flyttade runt snörena efter hand. Vi jobbade med volter, olika storlekar och samlingar. Gick lite bommar, flyttade skidvärts och kliade. Provade även att gå bakåt. Alltså med min kropp vänd mot hennes huvud samtidigt som jag gick baklänges. Spännande det där, jag gick in i både bommar och stolpar och Tanis tyckte jag verkade helkorkad som inte såg vart jag gick.
Summan av kardemumman var väl såhär att vi provade lite nytt, det kommer att bli mycket enklare när kapsonen är klar och att det faktiskt var lite spännande idag att se vad matte skulle hitta på härnäst.
Började även träna på att börja trampa. Petade med spöt på varje ben tills hon lyfte dem. Frambenen kan hon redan då det är det enda "trick" vi tränat in, men bakbenen gick nästan på en gång de med. I morgon ska vi prova igen och se om det sitter bättre.
Varje gång Tanis fick beröm idag kliade och klappade jag henne på bogen, varje gång böjde hon bort huvudet och tog något steg bort. Bara för att hon liksom blev generad. Hon liksom, "Äsch, hehe, det där var väl inte så svårt..."
Superfinal ridhusbilder, toppkvalla:
Kommentarer
Trackback
