Bananis

Emma och jag red ut i morse, i skogen. Jag insåg verkligen hur mycket jag gillar hästar, det kändes så jädra bra att komma upp på hästryggen igen, det är ju där jag hör hemma. Det var en lycklig häst också, hon trampade på med spetsade öron och när vi skulle trava gick hon i form av sig själv och längde så fint på steget. Både hon i och jag har nog saknat varandra!

Sist men inte minst tog vi en repa galopp på fältet och där brast den fina fasaden helt. Hon började tokbocka av glädje och jag kunde inte förmå mig att sakta av, skrek och skrattade bara så jag nästan kiknade. Underbara häst<3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0