Bloggning

Heeej, jag vet att jag är så tråkig. Men jag är så trött när jag väl kommer hem att jag bara inte orkar skriva en massa:( Trist, meeen ni får nog klara er. Jag är ju på läger nu. Rider Lebina, en underbar häst som jag hunnit med att rida typ 2 gånger tidigare. Hon är grymt mycket att jobba med men det gör det bara ännu roligare. Hon är duktig på terrängen och det gör att jag  tycker det är roligare, jag behöver inte vara så nervös över att det ska hända nått, när hon är så säker och duktig.

 Jag, japp jag, tycker det är lite läskigt detdär med hoppning och fälttävlan. Inte så jag tänker på det sådär, men när jag väl är där, framför hindret kan det bi lite läskigt, särskilt om jag inte känner hästen. Men om jag har en säker och bra häst så känns det liksom så bra. Då är all den där nervositeten nästan helt borta. Aldrig så att jag skulle avbryta och vägra hoppa men nervös blir jag. Och hästar, känsliga som de är, märker ju sådant, därför behöver jag en häst som känner mig och som själv är säker på sin sak. Jag vet egentligen inte vad det är jag tycker är läskigt. Att rammla av är ju inte så farligt, jag menar visst, man kan gör asig väldigt illa men och? Hoppning är ju kul. Det är svårt att riktigt förstå hur man tänker ibland. Oxå en annan sak som jag kan nästan få ångest för är i fall jag rider en häst och inte får den i form. Vissa hästar är ju bara så svåra, jag menar, herregud, jag är inget proffs, långt ifrån, men jag lyckas ändå få form på många. Asså, knasigt skrivet men ja, ni fattar nog. Det var som när jag var i Halland och när Stina och vi bytte hästar. Jag fick verkligen INTE form på hennes häst. Jag kunde inte.Jag kämpade som en idiot men det var omöjligt! Detta bidrog till att jag satt av och vägrade rida Leia igen. Otroligt dummt förståss, jag kunde ju bara ha kämpat mer, mer och mer och till slut kanske fått form på henne. Men jag skämdes bara så otroligt mycket för att jag red så dåligt att jag bara inte kunde fortsätta. Men vad gör det då om man inte får form på hästen, ingenting. Rid på bara. Men jag kan bara inte tänka så. Det fanns folk som tittade på och jag var livrädd att Veronica skulle komma förbi och se hur dåligt jag red. När jag sedan hoppade upp på Caprice märkte jag att jag för guds skull inte hadde fått honom så lösgjord på de dagar jag ridit honom som Stina fick på en halvtimme. Detta resulterade i att jag fick ännu sämre självförtroende. Att inte få hästen i form är den största rädslan jag har när rider.  Lyckas jag inte så hänger det med mig länge och jag kanske inte vill rida den hästen igen, på ett tag i alla fall. Det är surt men sant.

...

Intresseklubben antecknar, right?! Sorry:S

Pussar<3

XOXO Miss Emli


Kommentarer
Postat av: stina

Lilla älskade knäppisvännen <33 Du är så duktig!!! Och det är så roligt att läsa, för vi kände verkligen samma sak när vi red där på utebanan, det var ju därför jag föredrog ridhuset ;)Trots att vi kokade :P Du hade ju dessutom värmt upp Leia åt mig :) Och du, sen när bryr vi oss om vad andra tycker? Kämpa på i din takt så kommer allt! Bara ta det lugnt :) Du är så duktig! PUSS (Jag kände mig också dålig första tre dagarna när jag inte fick ett uns form på damen)

2010-07-29 @ 12:50:43
URL: http://stinameidell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0