Det blir inte alltid som man tänkt sig
Jag la om repet runt halsen, satt på grimman(ifall någon annan skulle ut på banan) och tog med mig spöt ut. Ponnyn också, spöt slapp bära både grimma och rep, hej jag är bra på att uttrycka mig.
Hade planerat in lite longreining med repet runt halsen och en fortsättning på gårdagens teamåkning som sagt men det blev inget av det. Redan i boxen vill hon inte riktigt följa med, "sätt på dig grimman själv", tycktes hon säga. Men när jag fått repet om halsen följde hon glatt med ur boxen.
Väl på banan började hon dra åt Ottos hage, jag håller stöd i repet och vi tar en volt, men hon stannar där volten närmar sig hagen. Vi går väl dit då, traskar dit och hon hälsar på Sky, Otto var redan inne. Sedan snurrar hon runt och plötsligt är repet jätteobehagligt då det hamnar nere på bringan/benen och hon springer iväg.
Travar glatt tillbaka till stallet. Det var det, nu skippar vi dagens planering och busar ist. Vallar ner henne till banan igen och stänger för ingångarna. En kvart senare har vi båda fått springa av oss lite och är glada att komma in i stallet igen.
Planerna blev alltså slopade men lika kul hade vi för det:)
Dagens outfit:
Akademisk ridkonst nästa?!
Många av dem "naturliga" bloggarna som jag följer har fastnat för AR, akademisk ridkonst. Jag läser även två bloggar spm är renodlade inom ämnet. Tycker att det är en intressant träningsmetod då den understryker att dressyren ska vara till för hästen, och inte tvärtom som det är i den klassiska dressyren.
Jag gillar inte allt, speciellt inte dem skarpa betten men det finns ju även ett superbra allternativ, kapsonen. Är i skrivande stund faktiskt sysselsatt med att göra en alldeles egen nämligen. Men mer om det en annan dag.
Idag gick Tanis och jag genom stallet och in i ridhuset. Först fick hon gå löst en stund och kolla runt lite innan jag knöt på snörena. Hade den svarta grimman med extraknutar och flyttade runt snörena efter hand. Vi jobbade med volter, olika storlekar och samlingar. Gick lite bommar, flyttade skidvärts och kliade. Provade även att gå bakåt. Alltså med min kropp vänd mot hennes huvud samtidigt som jag gick baklänges. Spännande det där, jag gick in i både bommar och stolpar och Tanis tyckte jag verkade helkorkad som inte såg vart jag gick.
Summan av kardemumman var väl såhär att vi provade lite nytt, det kommer att bli mycket enklare när kapsonen är klar och att det faktiskt var lite spännande idag att se vad matte skulle hitta på härnäst.
Började även träna på att börja trampa. Petade med spöt på varje ben tills hon lyfte dem. Frambenen kan hon redan då det är det enda "trick" vi tränat in, men bakbenen gick nästan på en gång de med. I morgon ska vi prova igen och se om det sitter bättre.
Varje gång Tanis fick beröm idag kliade och klappade jag henne på bogen, varje gång böjde hon bort huvudet och tog något steg bort. Bara för att hon liksom blev generad. Hon liksom, "Äsch, hehe, det där var väl inte så svårt..."
Superfinal ridhusbilder, toppkvalla:
Dagens hästaktivitet
När jag kom ut till stallet hämtade jag båda hästarna och släppte upp dem i skogshagen. Där trivs dem så bra, började genast gå runt och gräva fram gräs under snön.
När jag fixat allt i stallet, dvs mockar två ganska grisiga boxar, fyllt tusen hönät/höpåsar, vatten och gömt morötter i halmen gick jag upp till hagen. Tanis möter mig direkt och hela hon strålar av lycka. Hon är hur nöjd som helst, bästa kompisen, en underbar hage, gräs och så kommer matte med en äppelskrutt. Fullständig lycka:)
Ljompa står och betar, han ser bra nöjd ut han också, och jag knyter på grimman. Med Tanis hack i häl promenerar vi runt i hagen. Ljomi plöjer fram över stock och sten medan Tanis väljer lite omvägar. När vi kommer upp på husgrunden travar Tanis iväg tillbaka till framsidan av hagen. Ljompa tittar efter henne men bryr sig inte märkbart och vi traskar vidare.
Efter en stund kommer Tanis travandes i friskt tempo och letar efter oss. Jag måste ropa på henne för att hon ska se oss, Ljompa har ju bra kamouflage i snön:P Sedan följer hon efter oss eller travar i förväg. När vi kommer ut på fältet busar hon omkring och springer fram och tillbaka. Ljompa tycker hon är larvig och betar hellre.
En riktigt mysig stund med ponnysarna. När jag släppte över dem i vanliga hagen tog jag först Ljomi, han står vi grinden och väntar snällt på Tanis. Jag släpper över henne och såfort jag får av grimman tvärvänder dem båda två och kastar sig fram i värsta galoppen. Snacka om lyckliga hästar. Ställde sig sedan i konferenshörnan och snackade med kompisarna:)
Brunstponny
I tisdags började Tanis brunsta, vilket aldrig är kul. Hon blir helt hormonstinn och nästan okontaktbar vissa stunder. Hon var bättre för några år sedan men nu senaste åren har hon blivit helt väck när hon brunstar.
Förut red jag henne endå men vi kom knappt framåt. Drev som en idiot, lirkade hur länge som helst eller bara satt där och lät henne bestämma själv. Ville hon inte gå så gjorde hon inte det.
Nu för tiden när hon brunstar så låter jag henne vila, hittar vi på något så ska det hela tiden vara på hennes villkor. Då slipper vi onödiga missförstånd när hon inte "hör" mig när jag ber om något. Det funkar bäst såhär.
Vissa ston blir ju "bitchiga" och arga när de brunstar men inte Tanis, hon blir bara vimsig och lever liksom i sin egna lilla värld.
Igår beställde jag munkpeppar som jag ska prova att ge henne. Får väl hem det på tisdag kanske och då är det nog för sent för att det ska ge någon effekt, men vi ska prova. Då är jag iaf redo till nästa brunst.
Idag gick vi in i stallet och borstade lite, hon fick även smaka på sin nya slicksten, med hallonsmak. Hon älskar City Gross-slickstenar, lätt hennes favvogodis. I stallet var hon lugn och stod nöjt och slickade på stenen när jag borstade, men när vi gick ut igen och hon såg sina grabbar ställde hon sig och kissade på en gång. Lilla gumman, men hon var med mig och gick nöjt bredvid mig tillbaka till hagen.
Nöjd häst idag som undrar vad jag vill när hon slickar på stenen:
Projekt indianman
För ett bra tag sedan, närmare bestämt förra året vid samma tid bestämde jag mig för att sluta klippa Tanis man. Hur snyggt är det egentligen med en lurvtuss(ponny med massor med tjock vinterpäls) som har kort och finklippt man? Skitfult skulle jag säga. Så manen den fick fortsätta att växa tillsammans med svans, hovskägg och kronrandspäls.
Nu, äntligen börjar vi snacka om lång man, mums! Snygg som sjutton ponnysar och ett bra knäckebröd!
När leran kom fick manen spa och flätades för att minska slitage. Köpte även in "mirakelmedlet" Mane'n Tail och masserade in i botten en gång i veckan.
Nu när snön ligger kvar och manen hålls ren tog jag ur flätorna och kan dra slutsatsen att ponnyn faktiskt har en lång och fin man. Indianmanen är här!
Såhär började vi, en lite längre kort man:
Manen som i kort tillstånd behövdes kortas ner och snyggast till en gång i månaden för att det "växte som ogräs" kände tydligen att den ville behålla kort och välklippt och växte som inget gräs alls, oliiiidligt långsamt alltså.
Våren förra året:
Borstade den som vanligt och sa till den på skarpen flera gånger att banne mig växa och nog tog det lite sprutt på den.
Försommar:
Mer tjatande ville den inte veta av och den växte i sin egen takt, snigeltakten.
Sommar efter flytten:
Nu, äntligen börjar vi snacka om lång man, mums! Snygg som sjutton ponnysar och ett bra knäckebröd!
Sensommar/höst:
När leran kom fick manen spa och flätades för att minska slitage. Köpte även in "mirakelmedlet" Mane'n Tail och masserade in i botten en gång i veckan.
Höst/vinter:
Nu när snön ligger kvar och manen hålls ren tog jag ur flätorna och kan dra slutsatsen att ponnyn faktiskt har en lång och fin man. Indianmanen är här!
Min snygging
I mitten av dem vita männen trivs hon bra min lilla prinsessa!
Julmys i stallet
Idag blev det jullunch i stallet. Alla tog med sig mat och så hade vi långbord i stallgången. Blev så mätt att jag knappt orkade ta mig upp från stolen. Mums!
Sedan tog Tanis och jag oss ut på en sväng i skogshagen. Lyckliga vi var över snön! Hon brallade och busade runt en massa, sprang som en tok:)
Min lilla westernhäst
Red ut med tjejerna idag. Tanis tyckte det var helskoj och busade massa:)
Snygg var hon också:
Jag har ridit idag
Sant så sant. Efter att ha borstat bort leran och satt på skydd( för första gången på typ två månader) gick vi utblåsning banan. Började med att låte henne gå lös en stund. Hittade ingen riktig kommunikation fram till att jag började klia henne på rumpan, då var hon nöjd och sökte kontakt. Knäppte sedan på linan och longerade en stund.
Sedan var det dags att fråga om jag fick sitta upp, bytte till repet och longerade när jag stod uppe på pallen, kliade och klappade på ryggen och longreinade runt pallen något varv. Gjorde halt och lät repet hänga löst, hoppade upp på pallen och satt upp. Smidig som jag är knölade jag mig upp ganska bökigt(trots pallen) så vi for iväg några steg, men stannade sedan och klappade och kliade lite och då var hon nöjd igen.
Skrittade sedan runt på banan, gjorde volter och halter, allt med vikthjälper och röst. Så kul! Hon skrittade på ordentligt och njöt av allt berömm hon hela tiden fick. Travade tillochmed några bitar, höjde handen och min sits och så travade vi. Provade även att rygga lite. Första gången fick vi ett steg och andra flera stycken, kul:)
När vi ridit ett tag och gjort halt ville hon inte framåt igen när jag bad henne, hon var alltså nöjd. Hade jag tvingat henne i den situationen hade hon blivit stött då jag inte hade lyssnat på henne och det hade varit onödigt då vi haft så kul tidigare. Jag satt att och vi körde lite vinka, glad häst som fick massor med beröm bara hon lyfte benet en centimeter:) Sedan gick vi in och borstade lite.
Sjukt kul pass. Både hon och jag fick massor av självförtroende när vi var så duktiga. Ärligt talat var jag faktiskt nervös innan. Det var länge sedan vi red, det blåste och sådär men vad hade jag att oroa mig för, ingenting såklart. Vi är ju med varandra, har en bra kommunikation och har ju kul. Nervositeten var som bortblåst såfort vi nått banan. För vi hade skitkul, precis hela tiden:)
Dagens outfit, kandar och swarovskipannband:
Finafina ponnyn
Ibland(läs ofta) kan inte jag förstå att min bästa vän faktiskt är en häst, ett djur en annan varelse än mig. Hon är absolut min bästa vän, jag är helt ärlig när jag är med henne och kan verkligen vara mig själv, med mina kunskaper och okunskapet, det är så fint. När jag tittar på henne och inser att hon faktiskt bara är en häst, ett djur, men att hon betyder precis lika mycket för mig för det. Hon är mitt allt! När jag hanterar henne får jag en sådan otrolig respons över hur jag egentligen beter och reagerar i alla situationer, det är så coolt att se. Tanis är min finaste vän i hela världen<3
Mitt hjärta, min bästa vän, Tanis<3
Saknar min bebis
Nyttnytt
Igår fick jag en massa inspiration när jag kollade klaraf.blogg.se
Hon lade upp en film där en tjej( vet inte om det är Linda Parelli) longreinar en häst i repgrimma. Ett bevis på att även utan bett kan du få en vältränad och balanserad häst. Jag tänkte "detta ska vi prova".
Gick inte att länka, lägger upp en fin bild ist:P
Sagt och gjort, Tanis fick på sig grimman(använder mig enbart utav repgrimma nu för tiden) och jag tog med mig mina longreininglinor(typ två snören) och gick ut i ridhuset.
Lät henne först gå löst en stund, kolla läget, lyssna på lektionen utanför och sno några höstrån. Knöt sedan fast linorna och smackade. Jag hade förväntat mig att det skulle vara väldigt svårt att styra, då vi inte är några hejare på longreining direkt. Har bara kört med bett förut och remont en gång. Det har alltid varit väldigt svårt att "styra" och vi har mest snurrat runt.
Men till min förtjusning så gick det sååå bra! Vi gick runt spåret, gjorde volter och halter. Hon förstod precis och det härligaste var att jag knappt höll i linorna, kramade endast när vi skulle svänga och halterna gjorde vi med rösten. Så kul! Hon var verkligen jättekänslig:) Stod även bredvid och ställde henne lite, kramade innerlinan och hon böjde, massa beröm och böja lite mer.
Hon var så positiv! Riktigt glad och koncentrerad. Sedan stod jag och kliade henne en stund, på rumpan, favoritstället, när jag går mot utgången följer hon efter och när jag vänder mig om trycker hon rumpan mot mig igen. Haha, hon älskar verkligen att bli kliad på rumpan:)
Nytt träningssätt, I like!
Värdelös bild, varsågoda:
Bytt filosofi
När vi flyttat hästarna kändes allt frid och fröjd. Julle och jag red ut och hästarna blev bästa kompisar på en gång. Men Tanis och jag började tappa suget, till allt. Vi red dressyr på banan, lindat ben, dressyrsadeln och snygg outfit, tillochmed bett hade hon "dagen till ära". Vi skrittar runt, travar lite. Men det går liksom inte framåt, Tanis går i kanonform som vanligt men vi stannar hela tiden. Jag hoppar av och drar av sadeln, har hon ont? Rider barbacka och det känns precis likadant. Vi stannar och har inget riktigt driv. Det är helt enkelt tråkigt, både hon och jag tycker det är rent utav skittrist att harva runt på banan.
Dagen efter varierar vi oss med en barbackatur i hackamore ut på vägarna. Framför bron blir Tanis orolig, hon vill inte gå under bron, hon tycker det är obehagligt men jag måste ju "vinna" och smackar på, "vi"(jag) bråkar en stund och sedan är vi under bro.
En vecka senare hoppar vi på banan. Vå första riktiga hoppning. Hon går som en klocka på hacket och vi hoppar två hinder på rad. Jag studsar och dunsar som fan i sadeln, varken hon eller jag har ju någon rutin på hoppning. Hon springer förbi hindret men jag tillrättavisar henne såklart( för hästen är ju dum om den inte hoppar) och vi hoppar några gånger till. Blev några förbispringningar till och ett stopp.
Ska det vara såhär?! Ska vi behöva tvinga våra hästar att göra allt? Ska vi inte "vara ett" och göra det tillsammans. Är det inte det ridningen går ut på?
Jag trillade över NH-bloggar och började mer och mer inse vad fasen det är vi gör med hästarna egentligen. Nu är jag fast, jag har bytt filosofi och vill nu jobba med min häst, inte emot den. Vi ska vara ett team på riktigt, inte ett team som innebär att ryttare bestämmer allt som hästen ska göra och där hästen inte har ett dugg att säga till om.
Jag blr många gånger så provocerad och ledsen över saker jag hör och läser om hästar att jag helst stänger av. Jag delar inte med mig av mina åsikter då det är så otroligt främmande för dagens hästfolk. Vad jag tycker är självklart att man inte gör tycker andra är vardag.
Några tankeställare: Har du träningsvärk i armarna för att "hästen" dragit så mycket i tyglarna. Hur känns det då i hästens mun?
Sågar du tillräckligt mycket i hästens mun kommer den att gå på tygeln. Hästen knäpper av, släpper ryggen och böjer in halsen för att bli av med smärtan i munnen.
Jag måste spöa min häst för att den ska hoppa. Hästen förknippar hoppning med slag, den stannar för att den inte vill bli slagen.
Hästen vägrar bli fångad i hagen, dum häst, eller en smart som springer ifrån dig, du som inte behandlar den väl.
Jag vill bara ge en tankeställare, jag tänker inte på någon speciell utan vill bara få folk att tänka lite. Var inte din största dröm när du var liten att galoppera barbacka på din bästa kompis hästen på en sommaräng. Inte var det väl att det tillfället skulle innebära hjälptyglar, skarpa bett och perfekt form?
Jag har nu bytt stil, från att rida varje dag, på med sadel, skydd och träns( dock bettlöst senaste året) och ut och träna, på bana eller ut i naturen.
Nu är min och Tanis vardag baserad på en sak, vi ska trivas i varandras sällskap. Jag har ridit henne en gång på dem senaste 2,5 månaderna. Då var vi i "ridhuset" och när jag skulle hoppa av fortsatte hon gå, hon ville att jag skulle sitta kvar. Nu bryr jag mig inte om om hon inte motioneras ordentligt varje dag. Hon har inte alls samma runda muskler som hon hade i våras, men vad gör det? Hon är en häst, hon behöver inte ha toppkondition och massor med muskler. Nu är varje dag en lek. Jag vill att hon ska vilja vara med mig lika mycket som jag vill vara med henne.
För tillfället "tränar" vi lite på banan, i ridhuset och ute. Vi gör markövningar såsom rygga, vända, longering, skicka över bommar m.m. När vi får den där speciella kontakten, när hon frivilligt och glatt går över en bom för att hon vet att det är det jag vill och att hon får massor med klappar efter, då känns det så jävla bra. Inget dressyrpass där hon gick i perfekt form, utförde en perfekt galoppfattning eller utförde en framdelsvändning perfekt kan slå det. För att detta gör hon av ren vilja, det var inte jag som drog ihop henne, höll om med benen så att jag fick kramp eller vred bäckenet ur led för att få fattningen. Det var hon som gjorde det för mig. Den känslan är magisk!
Nu är det sagt, nu ska jag försöka börja blogga igen, om mig och Tanis, och allt annat:)
Jag saknar bloggen
Förut bloggade jag varje dag, ofta flera gånger om dagen. Men nu hinns det verkligen inte med. Dessutom har jag planerat ett långt inlägg om Tanis och hästar. Det är nog därför det inte blir någon bloggning. Måste liksom få ur mig det inlägget först innan jag ens kan skriva om vad Tanis och jag gjort i stallet. Men jag ska försöka få till det någon dag. Vill verkligen blogga, vill ju underhålla er och framförallt mig själv när jag tittar tillbaka. Nu ligger det bara uppe massa festbilder, om ens det.
En bild på världens finaste ponny igår som kom galopperandes i full kareta när hon såg mig. Mattes hjärta smalt!<3
Men jag ska ta mig i kragen någon dag och sedan börja blogga i rasterna på jobbet igen. I will do my best!
Hästpromenad
Jarkko kom och skodde pollarna i torsdags, snygga fötter har dem nu:) Sedan blev det en promenad i skogen, nöjda hästar och en nöjd jag.
Gjorde mitt första försök till mirakelflätor på Tanis också. Blev dock inte så snygga:P
Min finaste
Lördagsförmiddagen
I lördags drog Cath och jag till stallet. Hon red Ljompa och Tanis och jag promenerade. Sjukt mysigt och Tanis var överlycklig över att gå lös större delen av turen. Katten och jag<3
Världens snällaste häst!
Idag var Sonja med mig ut till stallet, hon hade även sin systerdotter med sig. Anja på 2,5 år. Tanis fick leka gunghäst idag, hon är så snäll! Traskade runt så snällt med båda på ryggen. Sonja red massa själv också och Tanis till och med galopperade hur fint som helst på spåret:) Snällare häst får man leta efter:)
Sista dagen innan semestern
Jag längtar något galet till att den här dagen är slut. Då är det semester för hela slanten. Blev helt lycklig när jag vaknade i morse och insåg det. Sweet!
Igår skulle jag ut på en skrittur med Tanis. Men det tyckte inte ponnyn passade. Hon har vilat lite till och från nu när hon fått lite sår och grejer så hon är lite pigg. Kan man ju säga. Studsade runt och ville inte lyssna riktigt. Men jäklar vilken galopp och trav vi fick. Påskjut som fan. Fina lilla loppan:)
Nu taggar vi helgen och måndag, flytta<3
Älskade djur
På sista städet dog jag totalt. Blev sådär dödstrött, orkar knappt resa mig och vill bara lägga mig och sova. Den där känslan jag får ibland, helt värdelöst!
Försöker få tid att vila hela kvällen men ger upp, måste lassa hö. Får typ frossa på vägen till bussen, känner att sängen är det ända rätta.
Men jag åker ut till stallet iaf och tur är väl det, för så fort jag ser hästarna i hagen blir jag pigg igen. Går in och klappar på Tanis och jag känner energin liksom flöda in i mig. Kollar upp och där kommer hölasset. Hej och hå och jag och pappa lassar 170 balar hö.
Helt otroligt hur man kan liksom från att ha varit dödstrött bara genom att klappa på en häst kan få all energi i världen. Det kallar jag kärlek!
