MissEmli

Bytt filosofi

När vi flyttat hästarna kändes allt frid och fröjd. Julle och jag red ut och hästarna blev bästa kompisar på en gång. Men Tanis och jag började tappa suget, till allt. Vi red dressyr på banan, lindat ben, dressyrsadeln och snygg outfit, tillochmed bett hade hon "dagen till ära". Vi skrittar runt, travar lite. Men det går liksom inte framåt, Tanis går i kanonform som vanligt men vi stannar hela tiden. Jag hoppar av och drar av sadeln, har hon ont? Rider barbacka och det känns precis likadant. Vi stannar och har inget riktigt driv. Det är helt enkelt tråkigt, både hon och jag tycker det är rent utav skittrist att harva runt på banan. 

Dagen efter varierar vi oss med en barbackatur i hackamore ut på vägarna. Framför bron blir Tanis orolig, hon vill inte gå under bron, hon tycker det är obehagligt men jag måste ju "vinna" och smackar på, "vi"(jag) bråkar en stund och sedan är vi under bro. 

En vecka senare hoppar vi på banan. Vå första riktiga hoppning. Hon går som en klocka på hacket och vi hoppar två hinder på rad. Jag studsar och dunsar som fan i sadeln, varken hon eller jag har ju någon rutin på hoppning. Hon springer förbi hindret men jag tillrättavisar henne såklart( för hästen är ju dum om den inte hoppar) och vi hoppar några gånger till. Blev några förbispringningar till och ett stopp. 

Ska det vara såhär?! Ska vi behöva tvinga våra hästar att göra allt? Ska vi inte "vara ett" och göra det tillsammans. Är det inte det ridningen går ut på?

Jag trillade över NH-bloggar och började mer och mer inse vad fasen det är vi gör med hästarna egentligen. Nu är jag fast, jag har bytt filosofi och vill nu jobba med min häst, inte emot den. Vi ska vara ett team på riktigt, inte ett team som innebär att ryttare bestämmer allt som hästen ska göra och där hästen inte har ett dugg att säga till om.

Jag blr många gånger så provocerad och ledsen över saker jag hör och läser om hästar att jag helst stänger av. Jag delar inte med mig av mina åsikter då det är så otroligt främmande för dagens hästfolk. Vad jag tycker är självklart att man inte gör tycker andra är vardag. 

Några tankeställare: Har du träningsvärk i armarna för att "hästen" dragit så mycket i tyglarna. Hur känns det då i hästens mun?

Sågar du tillräckligt mycket i hästens mun kommer den att gå på tygeln.  Hästen knäpper av, släpper ryggen och böjer in halsen för att bli av med smärtan i munnen.

Jag måste spöa min häst för att den ska hoppa. Hästen förknippar hoppning med slag, den stannar för att den inte vill bli slagen.

Hästen vägrar bli fångad i hagen, dum häst, eller en smart som springer ifrån dig, du som inte behandlar den väl.

Jag vill bara ge en tankeställare, jag tänker inte på någon speciell utan vill bara få folk att tänka lite. Var inte din största dröm när du var liten att galoppera barbacka på din bästa kompis hästen på en sommaräng. Inte var det väl att det tillfället skulle innebära hjälptyglar, skarpa bett och perfekt form?

Jag har nu bytt stil, från att rida varje dag, på med sadel, skydd och träns( dock bettlöst senaste året) och ut och träna, på bana eller ut i naturen. 

Nu är min och Tanis vardag baserad på en sak, vi ska trivas i varandras sällskap. Jag har ridit henne en gång på dem senaste 2,5 månaderna. Då var vi i "ridhuset" och när jag skulle hoppa av fortsatte hon gå, hon ville att jag skulle sitta kvar. Nu bryr jag mig inte om om hon inte motioneras ordentligt varje dag. Hon har inte alls samma runda muskler som hon hade i våras, men vad gör det? Hon är en häst, hon behöver inte ha toppkondition och massor med muskler.  Nu är varje dag en lek. Jag vill att hon ska vilja vara med mig lika mycket som jag vill vara med henne. 

För tillfället "tränar" vi lite på banan, i ridhuset och ute. Vi gör markövningar såsom rygga, vända, longering, skicka över bommar m.m. När vi får den där speciella kontakten, när hon frivilligt och glatt går över en bom för att hon vet att det är det jag vill och att hon får massor med klappar efter, då känns det så jävla bra. Inget dressyrpass där hon gick i perfekt form, utförde en perfekt galoppfattning eller utförde en framdelsvändning perfekt kan slå det. För att detta gör hon av ren vilja, det var inte jag som drog ihop henne, höll om med benen så att jag fick kramp eller vred bäckenet ur led för att få fattningen. Det var hon som gjorde det för mig. Den känslan är magisk!

Nu är det sagt, nu ska jag försöka börja blogga igen, om mig och Tanis, och allt annat:)

Så himla bra skrivet!
En häst behöver BRA och RÄTT muskler" Muskler väger en del så att ha en häst med massa muskler "bara för att" känns lite tokigt på något vis.
Den ska kunna bära sig, den ska klara av att gå under ryttare och ha muskler för sina uppgifter, men att proppa i dem en massa "bra-för-muskelbygge"-medel "bara för att" känns som slöseri med pengar.
Hästar bygger muskler naturligt om den får bra, anpassad, mat och rätt utförd träning, precis som vi människor.
Många vill "bygga på" sin häst för att den ska kunna bära en - många gånger - för lång/tung ryttare, men då ligger det ju ändå hos ryttaren.
Det är dennes uppgift att se hästens begränsningar, att hjälpa den klara sitt arbete utefter SINA förutsättningar, och kan hästen inte bära ryttaren naturligt får ryttaren vackert acceptera det. Anser jag.

Härligt skrivet! :)