Älskade djur

På sista städet dog jag totalt. Blev sådär dödstrött, orkar knappt resa mig och vill bara lägga mig och sova. Den där känslan jag får ibland, helt värdelöst!

Försöker få tid att vila hela kvällen men ger upp, måste lassa hö. Får typ frossa på vägen till bussen, känner att sängen är det ända rätta.

Men jag åker ut till stallet iaf och tur är väl det, för så fort jag ser hästarna i hagen blir jag pigg igen. Går in och klappar på Tanis och jag känner energin liksom flöda in i mig. Kollar upp och där kommer hölasset. Hej och hå och jag och pappa lassar 170 balar hö.

Helt otroligt hur man kan liksom från att ha varit dödstrött bara genom att klappa på en häst kan få all energi i världen. Det kallar jag kärlek!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0