Så kan det gå
Jag har i typ några månader varit väldigt le på att bo hos mamma. Vi bråkar hela tiden och jag är bara irriterad hela tiden när jag är hemma och det bara funkar inte. Hos pappa har jag inte bott regelbundet hos på väääldigt länge och har inte trivts särskilt bra där heller. Men nu, ja senast idag, har jag kommit på hur mycket jag faktiskt saknar pappa, och Marita. Att bara få vara i stora huset och kunna krypa ner i soffan och kolla på en film när man vill. Gå ut och ge kaninerna mat, sitta vid köksbordet och ha en ordentlig vardagsmiddag (äter alltid själv hos mamma eftersom jag kommer hem så sent) och bara få vara. Här hemma kommer jag hem, duschar, äter mat och sitter vid datorn för att jag är hemma så sent varje dag. Men hos pappa kan jag bli hämtad i stallet tidigare så att jag hinner slappna av lite på kvällen oxå. Speciellt nu i jultid så är det bara så galet underbart att vara hos pappa. Snön utanför fönstret, kunna ta en promenad i vinterlandskapet, hela huset som är sådär mysigt julfint och att bara få komma hem till ljusslingorna på verandaräcket och vid kaninerna. Stå vid bussen i snön på morgonen och vänta, åka omkring på gammla vägar och kanske läsa en bok på vägen.
Så, jag har bestämt att bo lite hos pappa oxå. Och skippa att ta med dartorn dit, så att jag kan sitta en stund vid pappas computer och sedan slappna av.
XOXO Miss Emli
