Visste du att

Jag aldrig har satt min fot på ett gym. Okej, jag gick faktiskt igenom ett med skolan en gång, dem andra hade tränat boxning och så låg det ett gym i lokalen bredvid, men thats it! Och det vore föga otroligt om jag skulle börja träna på gym. Tycker det verkar dötrist, typ springa på ett löpband innomhus, hur onaturligt och tråkigt vore inte det?! Nää, ska man springa så gör jag det utomhus, så att man ser natur och får känna frisk luft. 
 
Jag rider, och jobbar i stallet, mycket mindre jobb nu när jag bara har en häst varje dag i stället för 20 hästar som man hade på praktikerna och så. Jag går mycket varje dag och cyklar. För att jag är tvungen, inte för att jag behöver röra på mig. Detta räcker gott och väl för mig.
 
Äter göra jag, mycket och vad som helst. Behöver verkligen inte tänka på vad jag äter. Chips alla dagar i veckan, fine, funkar för mig. Och jag äter mycket, det vet ni, trycker till exempel till frukost varje dag följande: 2 mackor, 2 ägg, 1 skål fil med flingor. Ändå är jag döhungrig vid lunchtid. 
 
Men jag har också generna. Jag har min farmors kropp, och hon har seriöst aldrig haft ett kilo för mycket, i hela sitt liv. Så jag kommer nog inte få det heller. Jag skulle seriöst kunna ligga i soffan hela dagarna och äta chips utan att gå upp värst många kilo. Some people have it good!
 
MEN, jag har faktiskt haft en ätstörning, eller ätstörning och ätstörning, det kanske inte riktigt utvecklades till det, men iaf. Typ ingen som vet om detta, då jag inte velat berätta det för någon. Det har legat för nära inpå och jag var inte riktigt ur det, men nu är jag, och då kan jag berätta. För några år sedan, typ 1:an på gymnasiet så tyckte jag att jag var tjock. Jag slutade äta onyttigheter, första bara chips, godis, glass. Men sedan blev det värre. Jag började äta mindre mat, jag letade efter dem kalorisnålaste produkterna på hyllorna och såg till att alltid skriva upp vad jag åt, varje dag. Dock gick jag inte ner ett gram, för jag tränade inget. Då började jag gå ut och springa. 
 
Min högsta önskan då var att jag skulle få anorexia och när jag kollade på program om det så ville jag vara som dem, dem smala tjejerna. Ingen visste riktigt om det, förutom att mina mammor alltid sa att jag skulle äta mer, men jag sa alltid att jag var mätt. Hade ätit mycket innan. Under den här perioden vägde jag mig flera gånger om dagen, bara för att se om det blev bättre.
 
Nu är jag helt ur det, men samtidigt så väger jag mig ändå en gång i veckan, och har jag gåt ner något kilo så blir jag glad. Samtidigt som jag inte bryr mig, jag tycker att jag är helsnygg naken, jag är nöjd med min kropp!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0